Recension
PS I love you
Efter några minuter glider min blick lite snett till vänster om filmduken, jag orkar inte både se och höra samtidigt. Det äktenskapliga kivet mellan Holly (Hilary Swank) och hennes härligt irländske make Gerry (Gerard Butler) blir så farsartat och absolut ingenting får sägas mellan raderna i deras mysiga lägenhet på nedre Manhattan. Jag vill bara att de ska sluta prata, sluta prata, snälla!
I nästa scen är det faktiskt slutpratat, då hålls nämligen helt abrupt en minnesstund för den nu avlidne Gerry. Och Holly börjar inse att hon inte skulle ha gnällt över småsaker, inte skulle ha skjutit upp att skaffa barn, inte skulle ha surat över att Gerry lurade henne att sjunga karaoke den där gången. Hon gräver ner sig i sorg, men drömprinsen har arrangerat ett snillrikt system; Holly får uppmuntrande brev från honom lite då och då. Syftet är att tvinga henne att gå vidare, umgås med sina härliga väninnor samt hitta en ny karl.