”Måste akta sig för att bli Don Quijote”
Chick lit-Selma, gangster-Estelle och psykiskt störda Lou. Moa Gammel är definitivt på väg mot sitt livs stora genombrott med tre helt olika huvudroller på vita duken. Ändå betraktar hon världen ut ett ”underdog”-perspektiv och använder motgångar som energikälla.
Hon sitter livs levande framför mig. Osminkad, klädd i randig tröja. Nyss såg jag henne i två välregisserade filmer på raken, nu talar hon så ivrigt att ränderna liksom töjer sig när hon förklarar spännvidden i huvudrollerna som gör henne till vårens – tja, vad ska vi välja för uttryck - hetaste svenska storstjärna. Klyschan är sliten, kan bli struken. Moa Gammel är noga med orden.
Men filmerna först: Den första, ”Kärlek deluxe”, fick väl inte precis stormande bifall vid premiären förra veckan. Jo, Moas egen insats blev sedd och uppskattad. För övrigt fick filmen en lågmäld 2:a i både SvD och DN och snart kommer jag att våga fråga hur det är att bli halvsågad av recensenterna. Men ännu är jag uppfylld av hennes nästa roll, som gangsterdrottningen Estelle i Tarik Salehs film ”Tommy”. I ett litet visningsrum kom hon mig rent fysiskt nära och ännu är mitt hjärta hopsnört av hennes kamp för sin lilla rundkindade dotter i en iskall undre värld.