RecensionTeater
Andrea Edwards trollbinder med diabolisk kraft
Den ungerska regissören Ildikó Gáspár sätter upp ”Caligula” i en spektakulär scenografi. Andrea Edwards trollbinder med den galna diktatorns diaboliska kraft.
Det är som disco i the black lodge i ”Twin Peaks” när ridån går upp på Göteborgs stadsteater. En småsurrealistisk jazzlåt spelas av bandet längst in mot fonden. Så föds en stor gul glob ur golvet och förblir hängande i luften, som en överdimensionerad discokula eller julgranskula. Under den framstår vilken människa som helst som mycket liten. Guldgula tråddraperier regnar ner över scenen under ett häftigt stroboskopljus som skapar psykedeliska effekter.
Caligula är mer än en historisk gestalt ,en figur som fungerar som projektionsyta för sin tidsanda. Det är inte för inte som Tinto Brass film från 1979 med Malcolm McDowell och Hellen Mirren i huvudrollerna har autentiska pornografiska inslag med riktiga porrstjärnor. Den sexuella revolutionen hade just då sina sista orgasmryckningar innan aids-epidemin skulle ge baksmälla efter den fria kärleken.