Recension
Det omöjliga återvändandet
EXIL-GREKISKT ÖDE När Aris Fioretos återvänder till fadern handlar det om ett sorgearbete och en undersökning av faderskapet. Det lätta handlaget gör läsningen av ”Halva solen” till en njutning, skriver Magnus Eriksson.
För drygt två år sedan gav Aris Fioretos ut romanen ”Den siste greken”, en lekfull uppvisning i diverse litterära och ironiska förhållningssätt som hölls ihop av en livshistoria som hade åtskilligt gemensamt med Fioretos egen fars. I sin nya bok återvänder Fioretos till fadern, fast den här gången handlar det om ett sorgearbete och kanske också en undersökning av faderskapet, eller vad det innebär att vara en far. Även om Aris Fioretos hunnit fylla 50, är det sonens perspektiv som styr boken.
I den första korta prosatexten i boken nås sonen av beskedet att hans far har dött. Sedan följer sonen sin fars liv bakåt. Det sker i korta prosafragment, men också i sammanhängande berättelser och en lustfylld uppräkning från 40 ner till ett om vad det innebär att vara en utländsk far. Men helt omvänd kan kronologin naturligtvis inte bli, då de insprängda berättelserna följer ett skeende i tiden.