Recension
Den chef som FN förtjänar
HÅRD KRITIK. Tesen i Niklas Ekdals och Inga-Britt Ahlenius bok är att FN:s problem skulle lösas med en mer karismatisk ledare. Men Ban Ki-Moon saknar visioner på samma sätt som världen saknar dem, skriver Håkan Arvidsson.
”Världens omöjligaste jobb” har det kallats att vara generalsekreterare för FN. Och det tillhör säkerligen de mest otacksamma uppgifter man kan påta sig. Det framgår med all önskvärd tydlighet av Niklas Ekdahls och Inga-Britt Ahlenius bok ”Mr Chance. FN:s förfall under Ban Ki-Moon”. Boken är från första till sista sidan en skoningslös kritik av den sydkoreanske generalsekreteraren som ledare för världsorganisationen. På många sätt är det en angelägen bok, men också en bok som på ett egenartat sätt missar sitt mål. Avsikten är att visa att Ban Ki-Moon inte varit vuxen uppgiften att leda FN. Hans målsättning har varit att göra organisationen mer transparent och öppen men hans praktiska arbete har genomgående präglats av motsatsen.
Den kritiken har naturligtvis en hel del på fötterna eftersom det är undergeneralsekreteraren för FN:s revisionsavdelning (OIOS), Inga-Britt Ahlenius, som står för den.