Gäddnäs söker det som astronomen aldrig fann

Publicerad
Annons

Katarina Gäddnäs
Jungfrutornet
76 s. Schildts Förlag. CA 16 euro

Katarina Gäddnäs är en av Ålands diktare. Tidigare har hon gett ut två lyriksamlingar, ”Men göken gal” (1997) och ”Hon. På ludna tassar” (1999). Förra året utkom hennes tredje samling, Jungfrutornet som är ett slags ordens observatorium med blicken riktad mot - ja, mot vad? Kanske mot ett annat och rikare sätt att leva?
I den inledande dikten beskriver diktaren sig själv som en svan, som slår med vingarna ”i glädje över att människan / rätar på sig i sin fulla längd”. Men i denna glädje finns det också ett djupt tvivel. Hon låter Giordano Bruno säga: ”Jag är inte längre säker / att det finns något bortom ... ingenting annat än stumhet och köld.” Fantasins observatorium blir ett fängelse, och författarinnan lever sig in i hur det skulle vara att leva där som en Galileis dotter, ”ett vackert mönster / monster av duglighet”. Det finns starka känslor i Katarina Gäddnäs diktning, men det är mer av motvilja än medkänsla. Och stjärnkikaren,
riktad mot det hägrande målet, förmår inte visa vad diktaren förväntar sig se: ”Kikarlinsen immar / och ögonen rinner / det är en nåd att leva på marken...” I de orden kan man läsa besvikelsen över det utopiska projektet, det fullkomliga, spänningsfria samhället. Inte ens med det mest välutrustade observatorium når vi fram: ”...men också astronomen / i ett stålkallt observatorium / kan med pannan mot betongen / känna den andres hjärtslag”.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons