Arlanda är ren ångest
Viggo Cavling har ätit sig igenom vår riksflygplats och förfasats över skamlösa priser och en krogkvalitet som fastnat i 70-talet.
Det finns miljöpartister som vill lägga ner Bromma flygplats. De har blivit nedröstade nu. Jag ansåg länge att dessa personer var sinnesslöa, men nu börjar jag tänka att de kanske hade rätt. För det första störs jag av alla flygplan som flyger över mitt hus. För det andra tycker jag det behövs fler bostäder i Stockholm. Och för det tredje kanske en nedläggning av Bromma hade inneburit att Arlanda tvingat skärpa till sig. För ärligt talat, Arlanda är ren ångest. I grunden tycker jag att allt flygande är ångest. Att sitta fastspänd på 10 000 meters höjd i en lövtunn metallbehållare och dela begagnat syre med en stor mängd för mig okända människor är onaturligt.
Länge var flygbolagens lösning på detta problem att bjuda sina kunder på sprit. Nu har affärsidén utvecklats och flygbranschen sänkt priserna på själva resan till – i Ryan Air-fall – under en normal bussbiljett. Men den kostnaden tar statliga Swedavia (gamla Luftfartsverket) igen på maten som säljs på Arlanda.