Från poetisk förhoppning till läger och misär
Poesin måste ta mark för att lyfta, menade de så kallade akmeisterna i det förrevolutionära Ryssland. I denna anda lät Osip Mandelstam gudomlighet möta arkitektoniska detaljer i dikten "Amiralitetet”, innan den kommunistiska makten långsamt kväste visionerna.
Året 1913 var händelserikt i den ryska litteraturen. Vladimir Majakovskij debuterade med diktsamlingen ”Jag” och Velimir Chlebnikov lanserade det så kallade transmentala språket. De båda stod för ett futuristiskt uppror mot symbolismen – vars djupa kris samtidigt gestaltades i Andrej Belyjs roman ”Petersburg”. Från ett annat håll kom akmeisterna med sin revolt. Detta var året då Osip Mandelstam gav ut sitt förstlingsverk, diktsamlingen ”Sten”. Den avslutades med två dikter som kunde uppfattas som akmeistiska programförklaringar, om två katedraler: Hagia Sophia i Istanbul och Nôtre Dame i Paris.