”Jag har inte orken att lämna henne”
Psykologen Madeleine Gauffin Rahme svarar på läsarnas frågor på SvD.se/idag.
FRÅGA: Mitt liv har kantats av en uppväxt med en våldsam, svartsjuk mamma som helt ogenerat utövade sina våldsamheter både verbalt och i handling på min pappa under mina tidiga år och så länge jag minns. Det var svartsjuka hela tiden och mina syskon och jag fick utstå allt det där. Mest jag, då jag är yngst.
Det utvecklade en skam för mamma, och allt möjligt för den delen, då jag aldrig var trygg i kontakter med andra kompisar. Jag trivdes mest med en kompis som jag mycket sällan kunde ta hem för att leka utan att känna otryggheten. Allra mest var vi ute och lekte eller var hos honom. Han hade i och för sig en smågalen mamma han med men på ett annat sätt. Den där otryggheten och skammen som föddes då gjorde mig väldigt osäker och vek inför relationer med andra människor. Det var ju i den åldern väldigt käckt med att fråga chans. Det hade jag inte något mod till, trots att jag var otroligt kär i en del tjejer. Eller så blev min osäkerhet en låsning så att jag visade min kärlek på ett konstigt sätt för dem, jag minns inte riktigt.