Svårbegripliga beslut med felriktad vilja

Det var en gång en man som fick veta att det fanns en dyrbar skatt gömd på hans ägor. Genast gick han ut för att leta efter den och lovade sin hustru att han skulle ”vända på varenda sten” för att hitta skatten. Mannen fick lön för sitt outtröttliga stenvändande och fann skatten! Men hör och häpna, raskt grävde han ett djupt hål i marken, sänkte ner skattkistan och täckte hålet med den största stenen han kunde hitta. Vad hustrun tyckte om mannens sätt att snuva henne på skattkistans guld och ädla stenar är inte svårt att gissa. Hennes bitterhet kunde nog mäta sig med den vrede som betydande delar av svenska folket just nu känner över Migrationsverkets generaldirektör, Dan Eliassons, agerande gällandes Adel Abduls Hakims asylansökan.

Hakims öde har väckt stor uppmärksamhet i svenska medier och skall här bara beröras i korthet. Hakim är uigur, en muslimsk, turkisktalande minoritetsgrupp i Kina, som där utsätts för allvarlig förföljelse. Hakim tvingades fly till Pakistan, men hans hustru och barn är kvar i Kina. I Pakistan utpekades han som terrorist (troligen av någon som ville tjäna pengar på angiveriet) och fördes till det beryktade Guantanamolägret där han satt i fyra år, periodvis fastkedjad i golvet. När han till slut frikändes från alla anklagelser dumpades han i Albanien. Vägrade han att underteckna en asylansökan till detta land fick han vara kvar i lägret. I valet mellan pest och kolera ”valde” Hakim kolera/Albanien. Fast egentligen ville han till sin enda släkting utanför Kina, en syster bosatt i Sverige. Han beviljadesocksåett besöksvisum på några dagar under vilka han sökte permanent uppehållstillstånd i Sverige. Det blev avslag, men Migrationsverkets generaldirektör, Dan Eliasson,klagade i vanlig ordning bittert över att ”regelverket” tvingade honom att fatta detta grymma beslut. Han hade verkligen ”vänt på varenda sten”, sade han, men kunde inte hitta skattkistan, en lagtolkning som medgav permanent uppehållstillstånd åt Hakim.