Andrum

Julen står för dörren, Stockholms city är smyckat, snön glimmar och stressade storstadsbor försöker andlöst hinna med alla att-göra-listor före den stora helgen om några dagar. En av dem som numera tar sig tid att stanna upp, se sig omkring och behålla sitt lugn är Stina Boström, 28. Sedan tre år tillbaka mediterar hon minst en timme per dag i den så kallade insiktsmeditationen - vipassana.

– Meditationen ger mig andrum. Tankarna, känslorna och stressen tar inte över lika lätt. Nu kan jag istället se att stress och ilska finns inom mig, men att jag inte är stressen eller ilskan. Det är en stor skillnad, säger hon.

Annat var det för några år sedan. Stina hade avslutat studierna på den prestigefyllda skolan Kolding Design i Danmark och fått jobb i designteamet på en stor klädkedja. Men trots att hon utifrån sett hade fått drömjobbet och bodde i egen lägenhet i Stockholms innerstad var hon inte tillfreds. Vad skulle nästa steg vara: Skulle hon flytta utomlands och satsa på en designkarriär, skulle hon starta eget eller lämna allt och flytta till sin hemstad i norra Sverige och skaffa familj. Råden från omgivningen var många.

– Tankarna om framtiden snurrade i huvudet, jag kände mig vilsen och stressad. Jag var dessutom dålig på att sätta gränser och hade enorm prestationsångest, säger hon.

Den tio dagar långa Goenka-retreaten i tystnad, där man mediterar tio timmar om dagen blev vändpunkten.

– Det var som att dra upp persiennerna. I början kunde jag inte sitta stilla ens en minut, men ju mer dagarna förflöt fann jag en inre tystnad och kunde iaktta allt som pågick utan att själv ryckas med. Efteråt såg jag klarare vem jag var och vad jag ville med mitt liv, berättar Stina.

Idag är det två år sedan hon slutade sitt jobb på klädkedjan. Under tiden som gått har hon jobbat som assistent åt autistiska ungdomar och trivts. Dessutom står hon i startgroparna att börja designa igen. I egen regi.

Hon beskriver meditation som en dagligt check-up, en stund då hon går inåt och lyssnar på sitt hjärta. Fortfarande kan hon bli stressad, arg, irriterad och deppig. Men de starka känslorna försvinner snabbare och tar inte över hela henne. Det medför i sin tur att reaktionerna inte längre är impulsstyrda.

– Jag har börjar skilja på mina egna, andras och samhällets värderingar. Istället för att vara styrd utifrån styrs jag numera av mitt inre, av min egen sanning. Och jag blir inte lika stressad eller besviken om saker inte blir som jag har tänkt mig. Livet har sin gång och jag försöker vara närvarande medan det varar.

Hos vipassanagruppen på Erstagatan samlas människor i olika åldrar och från olika bakgrund en gång i veckan för en stunds meditation. Staffan Hammers, som varit buddhistisk munk på Sri Lanka i 11 år, är lärare.

– Ett meditationspass kan liknas vid styrketräning för sinnet. Det krävs både disciplin och uthållighet att sitta och observera allt som kommer upp - inklusive ens reaktioner. Den korta stund man mediterar hjälper en senare att möta stress, konflikter och motstånd. Man får helt enkelt distans och en möjlighet till eftertanke, säger han.

Staffan Hammers berättar att många blandar ihop avslappning och koncentration med meditation.

– Båda är en bieffekt av insiktsmeditationen men inte dess mål. I meditationen betraktar vi allt som dyker upp, om det är stress så är det stress, om det är smärta i benen så är det smärta. Vi kan inte hindra tankarna eller stressen från att komma. Det är helt okej. I vårt samhälle ser vi stress som något negativt och avspänning som något positivt. Under insiktsmeditationen ser vi båda som likvärdigt intressanta. Vi är som forskare som nyfiket och utan att döma undersöker vår egen mänskliga natur, med allt vad det innebär.

Magdalena Mecweld