Krönika
Gamla regelverk motarbetar vinets framtid
En vän berättade för en tid sedan stolt om sitt inköp av en flaska Château Angélus – ett toppvin från St-Emilion – lockad av att James Bond drack vinet i senaste filmen. Kul, sa jag och började berätta om den berömda kullen där slottet ligger. Vännen var måttligt intresserad. Hen hade ju bara köpt ett vin, ett varumärke, som marknadsförts i en Bond-rulle.
Jag började tänka på detta eftersom Château Angélus just annonserat att de ska hoppa av St-Emilions interna klassificering – liksom två andra toppslott gjort tidigare: Ausone och Cheval Blanc. Skälet? De vill inte sammanblandas med alla, som de tycker, mediokra producenter i appellationen.
Det är bara ett exempel på att vinvärlden står inför en förändring när det gäller synen på dagens appellationer – det vill säga de områden som definierades och fick olika regler för druvor, skördeuttag, alkoholhalt och lagring för hundra år sedan. Det började i Frankrike och infördes efterhand i alla stora vinländer.
Syftet var gott: att höja kvaliteten. I dag anser allt fler vinproducenter att dessa gamla appellationsregler gör mer skada än nytta. De är alldeles för mossiga och rigida för att passa in i dagens vinvärld. Grundproblemet är att en ursprungsbeteckning, som en AOP, DO eller DOCG, inte är en kvalitetsmärkning i sig. Det går alldeles utmärkt att göra ett uselt vin och ändå följa regelverket.
Många unga, passionerade vinmakare som vill satsa på högklassiga och personliga viner söker därför sina egna vägar – utan att framhäva appellationen. De menar att det är bättre att bygga upp sitt eget varumärke – vilket i dag går lättare tack vare sociala medier. De berömda appellationerna, som Barolo, Rioja eller Sancerre, kommer dock inte att försvinna. De är alltför viktiga, men mer som brandname än en garant för ett gammalt regelverk.
Samtidigt pågår en motsatt utveckling. Kvalitetsproducenter världen över vill framhäva ett närmare ursprung – likt en vingård. Helst vill man kopiera Bourgogne med deras klassificeringar i en kvalitetspyramid med premier cru och grand cru i topp. Där handlar det bara om växtplatsens speciella terroir. Med andra ord: möjligheter till mer storytelling och högre prisnivå.
I Tyskland har man redan infört Grosses Gewächs liksom Grosse Lage och Erste Lage för att beteckna toppvingårdar. I Spanien finns Vino de Pago – i Rioja lämnar allt fler systemet med Riserva och Gran Riserva för att istället satsa på vingårdsnamn. I Italien pågår arbeten med att identifiera och framhäva de bästa växtplatserna, bland annat i Barolo och Chianti Classico. I andra länder satsar man på Single Vineyard Wines och att hitta grand cru-lägen – inte minst i Kalifornien.
Bollen är i rullning. Som konsument har du allt att vinna på att seriösa producenter får lättare att framhäva sina viner från unika vingårdar.
Missa inte att prenumerera på vårt nyhetsbrev där vi varje vecka tipsar om spännande viner och härliga recept.
