Recension

Nu återstår bara att spetsas på pålar. Brev mars 1914 – augusti 1916Tvivlet är konstant hos Kafka

KÄRLEKSTRASSEL Franz Kafka brottas i sina brev 1914–16 med tvivel om det mesta, inte minst kärleken. Men mitt i all ovisshet och längtan efter klarhet finns som så ofta hos Kafka en inbjudan att se det absurda i allt, skriver Erik Bergqvist.

Publicerad
Annons

Den fjärde, utmärkt översatta volymen med brev i Bakhålls utgåva av Franz Kafkas samlade skrifter, Nu återstår bara att spetsas på pålar, omfattar tiden mars 1914–augusti 1916. Det är en period när Kafka visserligen, som alltid, är intensivt upptagen av författarskapet och dessutom arbetar mer sammanhängande under ett halvår, men som i tidigare brevsamlingar är ämnet huvudsakligen den invecklade relationen med Felice Bauer, antingen Kafka skriver till henne direkt eller lättar sitt hjärta för den gemensamma väninnan Grete Bloch, bosatt i Wien.

Fröken Bloch fungerade som ett slags äktenskapsmedlerska. Eller: fungerade inte, för Kafka är ständigt otillfreds med deras kommunikation, och strax efter förlovningen i april 1914 visar Grete Felice brev där Kafka andas tvivel på alltsammans. Han kallas till Berlin, ställs mot väggen och förlovningen slås upp (”rättegången på hotellet”, kallar Kafka episoden i dagboken). Men redan 21 april hade han skrivit till henne: ”Förlovningsannonsen i Tageblatt är rentav lite otäck; för mig låter det som om F. K. på pingstdagen ska utföra ett våghalsigt nummer på någon varieté.”

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons