Förlaget högg direkt

De har tagit stegen från byrålådan till förlagen, gjort det där som många drömmer om. Skrivit, skickat in – och fått det magiska telefonsamtalet: Ja, du är antagen. SvD har träffat några av höstens drygt 30 debutanter och talat om vägen dit och om tankarna om vad som väntar runt hörnet.

Publicerad
Debutanten Mohamed Omar skrev sin diktsamling vid sidan av fabriksjobbet och familjelivet.

Debutanten Mohamed Omar skrev sin diktsamling vid sidan av fabriksjobbet och familjelivet.

Annons

På tvärs, i all vänlighet, och oförutsägbar är han, Mohamed Omar. På ett fik på Centralen pratar vi om att debutera som poet, om rötter, världsdelar, Uppsala, pojk-äventyr, islam och om ayatollan i cykelkällaren. Allvar,
absolut. Men bakom kaffekoppen blinkar också en clown. Debutboken Tregångare kommer i höst.
Han är först tystlåten och jag hinner tänka: nej, inte en sparsmakad poet som man ska dra orden ur. Som om han läst mina tankar säger han att han är litet trött. Han har varit igång sedan fem i morse på fabriksjobbet i Uppsala där han bor, när han denna sommarkväll kommer med tåget för att prata poesidebut över en kopp kaffe.
–‑Jag piggnar till när jag börjar snacka.
Skrev gjorde han redan som pojke, frenetiskt. Men först som gymnasist förstod han att han var poet.
–‑Annars var jag misslyckad på alla sätt, duktig i skolan men för lat, och olyckligt kär. Jag tryckte upp diktsamlingen själv. Tillägnade henne den. Men hon var oförsonlig.
Nu är han 29 år gammal och berättar gärna.
–‑Jag hade genomskådat allt, livet och skolan, var mest ute och drev. Jag satt i en bubbla, ingen förstod, ingen hörde om jag skrek. Det var min första poetiska bild.
Sedan blev det inte så mycket mer. Men han tog av sig kostymen, ”som jag av någon anledning gick klädd i ett tag när jag var yngre” och började som 17-åring att utforska sin iranska bakgrund.
–‑Men det handlade inte om
talibaner eller politik. Jag var mer romantiskt intresserad av det orientaliska.
Det är mycket om rötter; svensk mamma, kenyansk pappa, uppväxten i Uppsala. Och en biologisk pappa i Iran.
–‑Jag har träffat honom nu, han driver hamburgerrestaurang i Teheran.
Hans pappa, som han växte upp med, pratade aldrig religion med honom och syskonen, ville inte påverka dem. Men när Mohamed Omar började intressera sig för islam, då fick han stöd och vägledning av honom.

Annons

Vägen mot debutboken gick över Mombasa, Kenya. Men också genom en cykelkällare i Uppsala. Med ayatollan.
–‑Jag gillar att leka med bilderna, jag vill förstöra mentala barriärer. Ayatollan visade sig ju vara en hygglig prick.
I Mombasa bodde Mohamed Omar först hos pappa Uppsala-agronomens släktingar. Han drog igång en mängd projekt, drev runt, försökte driva hotell, hyra ut hus. Allt misslyckades. säger återigen att han var för lat. Men ett år blev flera. Han visste inte vad han sökte, satt i moskéerna, kollade läget på lyxhotellen; orientalisk och europeisk. Han lärde sig persiska och swahili, läser nu koranen på tre språk, utforskade islam, sina egna rötter, intervjuade gamla människor, spelade in islamisk poesi och musik, sökte andliga vägledare och kom hem med massor av bandinspelningar. Han fann och fascinerades av banden mellan swahili och persiska, språkliga och historiska.
–‑Fast vägledarna är en bluff, säger han och skrattar åt min förvånade min. Lyssnar man på dem blir man bara förvirrad. Men jag gillar islam, kanske jag är muslim. Men inte en som vägleder, nej jag är mer upprorsmakare och clown.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons