Recension
Gastkramande samtidskritik
Norska filmen Huvudjägarna baseras på Jo Nesbøs succéroman. Med all säkerhet har den redan fått fribiljett till remake i Hollywood, med tanke på pyramidalsuccén i Norge – liksom i Danmark, där den under premiärhelgen mottogs bäst genom tiderna av norska filmer. Det senare beror dock säkert delvis på att danska storstjärnan Nikolaj Coster-Waldau har en av huvudrollerna – som storskurk, visar det sig.
Själva historien handlar om Roger, framgångsrik headhunter, som dessvärre har ett komplex som han själv uttrycker: Han är bara 1.68 lång, och det måste givetvis kompenseras. Från denna något gottköpspsykologiska utgångspunkt nystas en historia upp: en alltför mondän fru, ett alltför dyrt hus. Katastrofen, åtminstone ekonomiskt, borde därmed vara ett faktum, inte minst med tanke på att kompensationen består i konststölder. Aksel Hennie, som gestaltar Roger, har redan en gedigen karriär bakom sig inom både film och teater, bland annat med huvudrollen i filmen Max Manus (2008), en av de största nordiska filmsatsningarna genom tiderna. I rollen som Roger ger han prov på en sårbarhet som väcker betraktarens grundläggande sympati, och därmed skapar en grund för själva spänningen i berättelsen.