Gunilla von Hall:von Hall: Beklämmande att EU inte kan hantera migrantkrisen

Europa vaknade på söndagsmorgonen till ännu en båttragedi på Medelhavet. Denna gång den värsta i mannaminne, med över 700 människor som befaras ha mött döden i havet utanför Libyen. Det gör 2015 till ett sorgligt rekordår, med över 1500 båtmigranter som hittills mist livet på havet. Under hela förra året drunknade över 3000 människor i vågorna. Den senaste veckan har dessutom omkring 10 000 människor räddats ur Medelhavet efter att deras båtar kapsejsat.

Siffrorna är svindlande höga och dessa rader med båtkatastrofer på Europas tröskel måste nu få EU att agera. Det har funnits en tro att migrantproblemet skulle minska när Italiens räddningsoperation Mare Nostrum lades ner förra året. Insatsen sågs som en magnet som uppmuntrade människor att fly över havet, med hopp om att räddas om båtarna sjönk. Men det var uppenbarligen en missuppfattning.

Flertalet av de tusentals människor som flyr har inga andra alternativ. För många är livet redan slut. En eritreansk tonåring vet att han kommer att torteras och kanske dö i påtvingad militärtjänst. En syrisk familjefar bävar inför att jihadister ska dyka upp för att skära halsen av hela familjen. En kristen kvinna i norra Nigeria fruktar att hennes dagar är räknade med Boko Haram runt hörnet.

Valet står till sist mellan att dö i hemlandet eller ta en minimal chans att överleva genom att fly tvärsöver Saharas öken, Libyens våldsfyllda kaos och Medelhavets dödsbringande vågsvall. De väljer att fly, och troligen skulle du ha gjort samma sak.

Därför är det beklämmande att EU inte kan hantera migrantkrisen utan låter Medelhavet förvandlas till en kuslig kyrkogård, vilket visar en ryggradslös brist på humanitet. Skälen är flera, där pengar spelar en roll. Få europeiska länder är villiga är hosta upp de 9,5 miljoner euro som Mare Nostrum kostade i månaden, när ekonomierna krisar och arbetslösheten pendlar kring tio procent.

Man famlar också efter hållbara lösningar. Idén med mottagningscenter i Libyen är inte realistisk med ett kollapsat land som i princip styrs av människosmugglare och jihadister.

Men bakom EU:s handlingsförlamning döljer sig sannolikt också kontinentens ökande främlingsfientlighet. Få politiker är idag beredda att argumentera för att hjälpa fler flyktingar till Europa.

Migrantkritisk retorik dominerar inte sällan den politiska debatten, och kampen om väljarna är hård i Storbritannien och Italien där val med flyktingkritiska partier väntar. Istället vänder Europas politiker bort blicken och hoppas att båtmigranterna ska försvinna från havet och rubrikerna. Det lär inte ske.