Recension
Färgstark kavaljer utan undertoner
Opera är överdriftens konst. Många operor är fyllda av stormande passion, illvilligt maktspel, ond bråd död – en konstart där de största känslorna kan få fritt spelrum. Men andra operaverk är målade med spetsigare pensel. Ett sådant är ”Rosenkavaljeren”, som trots sin avlägsna, aristokratiska 1700-talsmiljö behandlar ett ämne som ligger helt nära allas vår vardag: tidens gång. Skriven strax före första världskriget avslutar den en epok, och både text och musik fullkomligt dryper av vemod.
Men den ryske regissören Dmitrij Bertman ger inte plats för någon blaskig melankoli i sin ”Rosenkavaljeren”. Han iscensätter den i en sorts färgstark, modernistisk commedia dell’arte-stil med starka överdrifter och undviker dialogens skikt av undertext och ironi.