Recension

Järnets änglarArbetarpekoral

Jeanette Gentele
Publicerad
Annons

Ambitionen är att skildra tre ”vanliga” kvinnors liv med undantag för att de jobbar på en så muskulös arbetsplats som järnverket i Luleå. Tyvärr handlar filmen inte om deras arbete – utan som vanligt – om deras privata relationer. Alla tre är ensamstående med varsitt bekymmer: en jobbig son, en gammal pappa och en utvecklingsstörd lillebror. Därtill kommer sviniga karlar. Två av kvinnorna har redan gått på pumpen, den tredje gör det under filmens gång.

Man trodde att deras countryband Black Island Sisters skulle vara en utväg, men icke. För de här kvinnorna är alltid förbannade; på varandra, männen och tillvaron i allmänhet. Argast är Mona (Kajsa Ernst) som aldrig visas i bild utan en cigarett eller ett glas vin i handen väsande ”håll käften” eller ”passa dig”. Grälandet är extremt enerverande. Inte ens två snälla gubbars uppdykande på slutet kan rädda detta arbetarpekoral.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons