Recension

HAMLETMASKINENFri Hamlet har något för alla

Ola Johansson
Publicerad
Annons

”Min plats, om mitt drama trots allt kommer att utspelas, skulle vara på båda sidor om frontlinjen, mellan fronterna, ovan stridsvimlet.” Heiner Müller låter Hamletfiguren föra en historisk kamp mot sin egen roll i det eviga dramat, där karaktärens jag löper som en skör järnridå genom föräldrarnas tvåfrontskrig. Det personliga och politiska flyter samman.
Müller visste att ”Hamletmaskinen” skulle bli censurerad, inte för att det klassiska dramat styckades upp i ett anarkistiskt bricolage men för att skallarna av Marx, Lenin och Mao klövs med yxa i manuset. Sånt gick inte obemärkt förbi i Östtyskland 1977. Året därpå inbjöds Müller till ett symposium om postmodernism i New York.
Där tar på sätt och vis Teater Spitzes iscensättning av stycket vid; man lämnar dess politiska sidor och ger sig hän i en postmodern lek med tecken à la 80-tal. Hamlet (Anders Molander) och
Ofelia (Anna Uhrwing) vandrar i ellipser eller raka linjer i ett öppet rum, ofta med maskinella kroppsrörelser.
Han tar sig ut som en hetsad desperado, hon som en självstyrd ballerina. Plötsligt kan de stanna upp och utsäga aforismerna, i ett slags utåtvända kontemplationer. De gånger paret möts blir kontakten krasst köttslig i brist på all psykologi.
Den enda fasta punkten på scenen är en stående svart likkista. Hamlet stöter sitt svärd mot fadern så fort hans vålnad visar sig. Vid ett tillfälle söker prinsen ta faderns plats i kistan.

”Hamletmaskinen” är en fri tolkning av ”Hamlet” och fordrar i sig nya tolkningar just eftersom den är så öppen. Detta lyckas inte Teater Spitze riktigt med. Att sjunga Teddybjörnen Fredriksson tillför ingenting, utan utgör bara en ironisk gest mot ”något freudianskt”.
Ändå finns det något för alla i föreställningen. Replikerna citerar berömda tänkespråk om allt från existentiella gåtor till sexuell åtrå till maktpolitiskt motstånd, men i sammanhang som förskjuter
innebörder till aktuella tillstånd och genom spektakulära metaforer som går i närkamp med Shakespeares egna.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons