KommentarIranavtalet

Erik Bergin:Obama allt annat än en ”lame duck”

Erik Bergin

Kärnteknikavtalet med Iran är president Obamas största utrikespolitiska triumf. Samtidigt är det ett av hans mest kritiserade politiska projekt, även inom delar av hans eget parti. Han ritar om kartan över Mellanösterns allianser – men enbart historien kan avgöra om det leder till en säkrare värld.

Publicerad
Obama lämnar presidentplanet efter ett möte i Philadelphia.

Obama lämnar presidentplanet efter ett möte i Philadelphia.

Foto: Cliff Owen / TT
Annons

Mycket av vad en amerikansk president gör inom utrikespolitiken kan analyseras endast genom historiens prisma. Det har varit både en förbannelse och en befrielse för männen som suttit i Vita Huset att deras manövrar, just då, i stridens hetta och i en alltmer polariserad amerikansk politik, endast kunnat recenseras i nuet. Argumenten för och emot har stannat vid just argument, och enbart när månad lagts till månad och bildat år och decennier, först då har det stått något sånär klart om presidentens politiska bedrifter genererat en bättre och säkrare värld, eller inte.

Avtalet mellan Iran och USA samt dess fem allierade är precis ett sådant politiskt projekt. Vi vet om tio-femton år om Iran skaffade kärnvapen eller inte, trots avtal. Eller, som dess kritiker hävdar, rent av tack vare avtalet.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons