Klyschig saga om kriget

Två riktningar dominerar böcker från andra världskriget. Den ena är den dokumentära, som bygger på intervjuer, dagböcker och brev. Den andra är den fiktiva, där kriget bildar en dramatisk eller ”fördjupande” bakgrund för allmängiltiga historier som egentligen kunde utspela sig var som helst, men som underlättas av vår förförståelse av vilka som är onda och goda, förövare och offer (tysk officer och judisk flykting) och vars huvudperson brukar stå någonstans mittemellan. En genre som också har väckt kritik för att trivialisera nazisttidens fasor.

”Boktjuven”, byggd på en roman av australiensaren Markus Zusak, utspelar sig i ett litet icke namngivet tyskt samhälle som mest av allt liknar en kuliss. Faktiska händelser som OS i Berlin, pogromen 1938 (Kristallnatten), krigsutbrottet och invasionen av Sovjetunionen prickas av för att vi ska veta när det hela utspelas, men har ingen nämnvärd betydelse för själva historien.