Recension

In i labyrintenSnyggt och tomt som ett tv-spel

Sigge Eklund har lagt de stilistiska ambitionerna åt sidan för att optimera försäljningssiffrorna. Det märks. Den nya romanen är så smart att det inte finns utrymme för läsaren att ­känna eller tänka, skriver Isabelle Ståhl.

Isabelle Ståhl
Publicerad
Annons

I en intervju i tidningen King säger Sigge Eklund att det känns frustrerande att ha lagt tiotusentals timmar på böcker utan att nå högre försäljningssiffror. I Resumé säger han att han redan har spänt de ”stilistiska musklerna” en gång i boken ”Det är 1988 och har precis börjat snöa”, och inte känner att han behöver bevisa något.

Denna i grunden litteraturfientliga hållning märks tyvärr tydligt i ”In i labyrinten”, som är en optimerad produkt för dagens bokmarknad. Den innehåller allt som folk älskar att betala för i dag: sinnrik kriminalhistoria, smarta referenser till aktuella samtidsfrågor, målande Brommaskildringar, framgångsrika människor vars liv faller samman efter ett fruktansvärt brott och ett mörkt förflutet som hinner ikapp de självgoda romanfigurerna och ruskar om deras välordnade tillvaro.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons