Även kritiker lackar ur på böcker ibland. Och då menar jag inte enskilda och enstaka verk som inte håller måttet, utan jag menar boken som artefakt och litteraturen som företeelse. Böckerna som trycks in i det trånga postfacket, de som växer sig till vingliga travar över hela skrivbordsytan, de på köksbordet med mystiskt uppkomna ketchupfläckar och de som lurar i dammgömmorna någonstans under sängen. Många är de, och tjocka, alla fyllda sida upp och sida ner av en massa ord som omöjligen kan angå mig. Ändå pockar de så hårt på att bli lästa, hundörevikta, värderade och skrivna om. Jag väser åt dem: Jag avskyr er. Allihop!
Laddar…