Recension

Kocksgatan revisitedKocksgatan revisited

Uppdaterad
Publicerad
Annons

Det är egentligen inget fel i att göra musik för vuxna. Van Morrison är jätteduktig på det, Nicolai Dunger också. Det Sulo (Karlsson) och Idde (Schultz) glömde var att man i såna sammanhang absolut inte får använda sig av saxofon och att sexscener inte får skildras på något annat sätt än som den mellan Julie Christie och Donald Sutherland i Rösten från andra sidan, inte ens satiriskt. I övrigt är texterna – så som det ofta är när Ernst Brunner tonsätts – bättre än mycket annat. Så länge Sulo & Idde håller sig så nära Eldkvarn att det luktar bränt är deras singersongwriter-rock omodern på ett fint sätt och så vanlig och bekväm att den i stort sett är en Volvo.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons