Gapskrattets lättnad är bara tillfällig
BERÄTTARGLÄDJE. Nyss utkom Nawal El Saadawis sjätte bok på svenska, Den stulna romanen. I den fortsätter hon sin kamp mot det religiösa förtrycket av kvinnan. Men El Saadawi är inte främst en pamflettförfattare, utan en lustfylld berättare av högsta klass, skriver SvD:s kulturchef Stefan Eklund.
Det finns ett raseri i Nawal El Saadawis nyutkomna Den stulna romanen som är svårt att värja sig emot. Hon skriver direkt, utan nåd, elakt och humoristiskt, om det manliga förtrycket i den muslimska världen. I centrum för hennes attack: det manliga könsorganet, denna ”bit kött” som har tvingat kvinnor till slaveri i alla tider, denna ”slaka lilla råtta mellan benen” som har dömt ”miljoner flickor till en för tidig död”.
Nawal El Saadawis stil är repetitiv och furiös på ett sätt som för tankarna till en annan aktuell författare, Thomas Bernhard (nyss kom hans sista roman Gamla mästare ut på svenska), men där Bernhard rasar mot den österrikiska staten och katolicismen, står det patriarkala egyptiska samhället, som använder religionen för att legitimera sin hänsynslöshet, i fokus för El Saadawis attacker.