”Som regissör är jag på samma nivå som Mel Brooks”
Marie-Louise Ekmans pjäs ”Dödspatrullen” – en nyskriven pjäs om åldrande – har urpremiär i helgen på Dramaten. Men det är allt annat än en undergångshistoria.
”Dödspatrullen” – varför heter din pjäs så?
– Det var min mammas smeknamn på hemtjänsten. Det kom främmande människor hem till en hela tiden, så man skulle passa sig. Ibland talas det om att man går i barndom när man blir äldre och det stämmer väldigt bra tycker jag. Den frihet man har som litet barn, att blanda tro och verklighet, gör istället när man blir gammal att man klassas som dement och senil. Bland de här osynliga och ickebetrodda, tar min pjäs fart.