Recension
En midsommarnattsdröm dränkt i blod och effekter
Med Shakespeares romantiska komedi ”En midsommarnattsdröm” har regissörer genom tiderna tagit sig stora friheter. Pjäsen har ett brokigt persongalleri, med grekisk nobless, en amazondrottning, kungliga älvor, andeväsen, ett hant- verkargille som spelar amatörteater, samt fyra förälskade ungdomar. Alla dras in i kärleksförvillelser i en sagoskog, påverkade av älvkungen Oberons magiska örter.
Bland mängder av originella tolkningar kan nämnas Peter Brooks mytomspunna nycirkusversion 1970, Alexander Mørk-Eidems värmländska folkparksfantasi 2006, eller Anders Paulins galna ”dröm” 2004 på Det Kongelige i Köpenhamn: Där lämnade skådespelarna helt sonika scenen och roade sig ute på stan, medan publiken satt kvar i teatern och följde dem på filmduk i en direktsänd dokusåpa.