Recension
Språkliga språng
Bland poeter är det svårt att tänka sig många som skulle vara lurigare att översätta än den tyska poeten Monika Rinck. Hos Rinck sker de inomspråkliga volterna liksom på alla fronter. Här finns homonymier, ordlekar, ett spänstigt användande av språkets ljud. En säregen humoristisk jargong, liksom en mängd allusioner och intertextuella blinkningar, allt tätt packat i en färgsprakande bildkarneval till poesi.
”Till omfamningens frånvaro” är det första försöket att översätta Rinck till svenska. Och Cecilia Hanssons och Anna Lindbergs översättning är på det hela taget välfungerande, framför allt i sin lyhördhet för Rincks tonfall. Förlaget kallar översättningen ett ”litterärt samarbete”, kanske för att antyda att översättarna då och då tagit sig vissa friheter i sitt sätt att lösa originalets språkliga knutar genom att knyta egna. Ibland har det delvis kortslutit dikterna, på andra ställen gett dem nytt liv. Någon slutgiltig lösning lär Rincks välsnörade textväv inte få utanför tyskan.