”Man inte kan resonera med en fanatiker”
REAKTIONER. Serien om extremism har väckt många reaktioner. En del läsare anser att martyrskap odlas även bland européer. Andra ifrågasätter om islamistisk terrorism verkligen får sin näring i utanförskap. En läsare pekar på hur lätt det är att sätta stämplar på olika grupper, även journalister.
I er artikel om muslimska ungdomar som radikaliseras begår ni samma misstag som alla andra som skriver om de här frågorna. Nämligen att ni kommer fram till att anledningen är individuell, personlig, subjektiv, beror på utanförskap, socialt misslyckande etcetera. Alltid samma förnumstiga slutsatser från alla experter. Psykologi eller sociologi är det som gäller.
Ni skriver till exempel att ”de tränas i att se västvärlden som en fiende till islam”. Men detta är ju sant, en helt korrekt bild av världsläget. Problemen vi har beror på att väst bedriver krig mot islamska länder. Det är inte okunnighet hos obildade utanförskapare som leder fram till den tolkningen. Tvärtom – och beviset för detta är ju till exempel de välanpassade tunnelbanebombarna i London, som på oklanderlig engelska mycket pedagogiskt berättade varför de begick sina dåd.