Ingen blir dum av internet

Barnläkaren Hugo Lagercrantz argumentation för skärmkulturens förment skadliga effekter för barn håller inte. I stället för att hänvisa till ”naturen” är det dags att lyfta fram humanistisk forskning, skriver filmvetaren Tommy Gustafsson.

Publicerad
Tonåringar besöker Palais de Tokyo, ett museum för modern konst i Paris.

Tonåringar besöker Palais de Tokyo, ett museum för modern konst i Paris.

Foto: FRED DE NOYELLE/AOP
Annons

Den senaste veckan har det blossat upp en debatt om huruvida om det är skadligt för barn och ungdom att tillbringa mycket tid framför en skärm. Hugo Lagercrantz, professor i barnmedicin, har med vetenskaplig pondus uttalat sig i SR Ekot (31/3), skrivit debattartiklar i Svenska Dagbladet (2/4, 7/4) samt haft replik på SVT opinion (8/4) där han hänvisar till sina egna efterforskningar i ämnet, med uppmaningen att läsaren själv får avgöra om hans argument är förlegade.

Det korta svaret på den frågan är ja. Det långa svaret är att Lagercrantz larmar för en skärmkultur samtidigt som han med stor okunskap uttalar sig om vitt skilda humanistiska ämnesområden som språkvetenskap, pedagogik, ungdoms- och medieforskning. Lagercrantz ”forskning” bygger på emotionell och associativ retorik, och i mindre grad på vederhäftiga forskningsresultat. Exempelvis liknar han dagens diskussion om skärmkulturen med situationen då de första rapporterna om rökningens skadeverkningar lades fram och ingen trodde på dem. Ska detta tolkas som att skärmkulturen är lika farlig som rökning?

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons