Bellman mellan förgänglighet och obscenitet
Carl Michael Bellmans författarskap är ett av de mest betydelsefulla i nordisk litteratur. I tre nya böcker behandlas allt från hans ekivoka hyllningar till kvinnan till den religiösa poesin. Framförallt Gunnar Hillboms registerband kommer att bli oumbärlig för all framtida Bellmansforskning.
På mitt skrivbord ligger tre nya böcker som representerar tre mycket olika men på sitt sätt representativa typer av Bellmanlitteratur. Den första vänder sig till en bred publik och handlar om kvinnorna i diktarens liv – här bjuds pikanta anekdoter, lustiga bilder och kulturhistoriska interiörer från 1700-talets Stockholm men föga om den bellmanska poesin. Den andra är en norsk doktorsavhandling som vänder sig till intellektuellt avancerade läsare och innehåller svårsmälta men ofta briljanta lyriktolkningar med referenser till Derrida, Heidegger och andra fashionabla teoretiker. Den tredje liknar mest en telefonkatalog och vänder sig i första hand till filologisk expertis – här föreligger nämligen det avslutande registerbandet till Bellmanssällskapets Standardupplaga av skaldens samlade skrifter.