Sårbara ritualer styr samexistens
Det speciella med offentliga platser att främlingar möts i ett känsligt samspel. Det vi lär oss på sådana platser är en kosmopolitisk anda som kan stå modell för hur alla hänsynsfulla sociala relationer skulle kunna vara.
Det är svårt att låta bli att fascineras av scenen i kön till uttagsautomaten: den lilla kanske 80-åriga damen i finkappa som letar i handväskan efter sitt bankkort, bakom henne en stor man med mc-väst och tatueringar på svällande biceps, tålmodigt väntande. Han kunde ha trängt sig före, hon hade inte kunnat hindra honom och andra skulle sannolikt inte ha gripit in. Men de står där fredligt, väntande på sin tur och låter sig styras av en social samspelsordning som bygger på hänsynsfull ouppmärksamhet. Det är en ordning som vi kan iaktta på offentliga platser där okända, ”osignifikanta andra”, kommer kroppsligt nära varandra i flyktiga möten och den trotsar ofta ordningar som bygger på makt i olika former. Varje gång den i situationen starke inte tar för sig på bekostnad av den svagare i alla de köer och människoströmmar som kännetecknar offentliga platser, bekräftas denna ordning.