Recension
Svansjön med okuvlig vitalitet och svidande sorg
Finalmusiken från Tjajkovskijs ”Svansjön” ljuder när ridån går upp. Fjorton svarta dansare av båda könen, barfota, i klassiska tutuer och med svandunshättor på huvudet, tar scenen i besittning. Anslaget är lätt, humoristiskt. En presentatör förklarar på vårdad engelska balettens terminologi och emblematiska tecken. Männen tar ”virility leaps”, alla kvinnor hoppas vara den utvalda och nu stundar ”Let's-get-married-dance”.
Den afrikanska månaden på Dansens hus kulminerar med gästspelet av sydafrikanska The Dance Factory och den uppmärksammade koreografen Dada Masilos originella tolkning av baletternas balett ”Svansjön”. Historien om prinsen och hans förtrollade prinsessa är inte det primära – här exploateras känslorna i ett timslångt rörelsefyrverkeri som börjar i ett uppsluppet livsrus och slutar i smärtsam dödsdans. En omtumlande upplevelse, som får oss att se på verket med nya ögon. Den klassiskt skolade Masilo (uppväxt i Johannesburgs förstad Soweto) apostroferar klassiska rörelser i mild drift, leker med könsroller och identiteter. Här vimlar det av vildsinta piruetter, bakvända arabesker och ”sjögräsarmar”. Men udden är riktad mot fördomar och meningslös förintelse.