Recension

Anger managementFaller på sin enkelhet

Karoline Eriksson
Publicerad
Annons

Jack Nicholson är en av vår tids mest karismatiska skådespelare med oförglömliga rolltolkningar på meritlistan. Det innebär inte att han alltid har världens bästa smak i sina val av uppdrag, minns till exempel ”Mars attacks!”, mjukporrversionen av ”Postmannen ringer alltid två gånger” och ”Wolf”. ”Anger management” hör inte heller till stordåden, däremot fick sig nog Jack en hel del garv tillsammans med Adam Sandler under inspelningen (och båda har blivit några miljoner dollar rikare). Adam Sandler i sin tur är inte, av det enkla skälet att Paul Thomas Anderson inte har regisserat, lika briljant som i ännu bioaktuella ”Punch drunk love”.

Här spelar han David Buznik, formgivare av dräkter för överviktiga katter (det här är faktiskt väldigt roligt, om man gillar Adam Sandler, och katter). Som så ofta förut gestaltar Sandler en hämmad människa som vill vara alla till lags, och därmed alltid blir hunsad. Sin timida natur till trots blir David, genom en djävulsk serie missförstånd och överdrifter, åtalad för misshandel. Han döms till aggressions-terapi hos den excentriske doktor Buddy Rydell, som naturligtvis spelas av Jack Nicholson.
Doktor Rydells terapigrupp utgörs av en dynamisk samling människor med mer eller mindre grava ilskekontrollproblem. Man blir som man umgås, och snart sitter stackars David återigen på de åtalades bänk. Hans enda alternativ till fängelse är intensiv-terapi, 30 dagar dygnet runt med doktorn.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons