Hugo Rehnberg:Stilla mitt hönspappahjärta

En välfylld aula för många år sedan. På scen står en flicka i unga tonåren och sjunger Ted Gärdestads Himlen är oskyldigt blå med en omisskännlig tysk brytning. För er som aldrig hört någon sjunga på svensktyska kan jag avslöja: det är inte det ultimata sångspråket. Konsonanterna blir hårda och utdragna på något vis. I övrigt är sång­insatsen godkänd – hon sjunger inte falskt men rösten är tunn och saknar karaktär. Ändå är ett dussintal vuxna framme efter uppträdandet och berömmer flickan för hennes stora musikaliska begåvning. Jag är själv med och bidrar till hyllningskören.