Recension

Astronauten som inte fick landaIllusioner punkteras i ljuset av en månfärd

Lars Väringer och Ulf  Rönnerstrand som en äldre och en yngre Michael Collins i Backa teaters Astronauten som inte fick landa.
Lars Väringer och Ulf Rönnerstrand som en äldre och en yngre Michael Collins i Backa teaters Astronauten som inte fick landa. Foto: OLA KJELBYE
Publicerad
Annons

Vid sin kära rosenbuske i ett vidsträckt gruslandskap sitter en grånad rymdfarare i en campingstol. Klädd i rutig skjorta, jeans, boots och keps gör Lars Väringer Michael Collins till en ”vanlig kille” från Texas, med en sällsam historia på hjärtat. Astronauten som inte fick landa på Backa teater ger Collins version av vad som hände då Apollo 11 skickades ut i rymden och Neil Armstrong 1969 blev den första människan att beträda månen. Buzz Aldrin var den olycksaliga tvåan, medan Collins fortsatte cirkulera ensam i en rymdkapsel utan att någonsin sätta sin fot på månen.

Denna historiska resa i periferin återberättas inte bara, utan gestaltas också parallellt av Ulf Rönnerström. I rollen som den yngre och mindre luttrade Collins svävar han högt däruppe i en stålgrå, nogsamt inredd, rymdkapsel mot en stjärnbeströdd svart himmel. Han fäster sin tandborste i taket med kardborrband, äter frystorkade flingor eller tömmer urinbehållaren i rymden. Det berättas hur molekylerna fryser till is och blir ”till ett moln av glittrande stjärnor” – överfört till teatern: en kaskad av såpbubblor. Se där, en av flera enkla men eleganta lösningar i Charlotta Nylunds scenrum.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons