Recension
På resande fot mellan världar
GEOLITTERATUR Vemod, ironi, dödsmedvetenhet och observans på detaljer präglar den litteratur som utan att vara resejournalistisk fokuserar på fysisk förflyttning, landskap och avstånd. Ulf Eriksson har läst tre författare som gör världen mer väldig.
Geografisk litteratur eller geolitteratur kunde man kalla en typ av litterärt kvalificerad prosa som varken är resejournalistisk eller turistisk, men ändå fokuserad på fysisk förflyttning, landskap och avstånd. En fin representant för denna nya geoprosa är chilenen Juan Pablo Meneses (född 1969) som år 2009 utgav reportage-essä-novellboken ”Hotel España”.
Mot bakgrund av att länderna i Latinamerika, det ena efter det andra, firar tvåhundraårsjubileer av sin självständighet tecknar han i korta kapitel ett porträtt av denna världsdel där det finns 420 olika språk, där 1000 personer dör av något slags våld varje dag och där drygt 30 personer eller familjer är dollarmiljardärer medan 250 miljoner lever under eller vid fattigdomsgränsen.