En filmcharmör som fick saker gjorda

1958, tre år efter det att Biografbyrån utfärdat totalförbud, såg dåvarande filmimportören Kenne Fant till att en svensk publik till sist fick se Charles Laughtons mästerliga thriller ”Trasdockan”, en av de där filmerna som ingen som sett någonsin glömmer. Sådan gränsbrytande kulturverksamhet var helt säkert det gebit Fant trivdes bäst i. Under merparten av ett sekel såg han till att hålla grytan kokande och sig själv engagerad.