ANNONS
Scrolla ner till SvDScrolla ner till SvD

RecensionNya romaner

Livlina

Potentialen slarvas bort i Jankells debut

”Någonstans måste man ju ta sitt stoff ifrån. Men Liv är inte jag, i boken har allt blivit skruvat och förstorat”, sade Happy Jankell i SvD:s intervju.
”Någonstans måste man ju ta sitt stoff ifrån. Men Liv är inte jag, i boken har allt blivit skruvat och förstorat”, sade Happy Jankell i SvD:s intervju. Foto: Staffan Löwstedt

Happy Jankells debutroman skildrar en ung kvinnas kamp för att stilla sin hälsoångest. Berättelsen är bitvis rafflande, skriver Rebecka Bülow, men den kommer aldrig tillräckligt nära för att beröra på djupet.

Rebecka Bülow
Publicerad

I tjugotvååriga Livs hall står alltid en akutväska packad. Där finns olika mediciner och en ögonmask eftersom belysningen på sjukhuset kan vara mycket stark. Liv bor i Stockholms innerstad men deltar knappt i livet omkring eftersom hon oroar sig så starkt för sin hälsa. Utöver jobbet på fiket är hon mest hemma med ångesten, redo att åka till akuten. Hon kontrollerar sin fysik, hetsäter och skär sig.

Happy Jankells debutroman ”Livlina” är en nästan fyrahundra sidor lång skildring av Livs problem med hälsoångest, alltså hypokondri. Liv försöker hålla oron i schack med olika ångestdämpande tabletter. I grunden för ångesten finns rädslan för döden. Därför övergår läkemedelsintaget inte i ett regelrätt drogmissbruk – sådant är ju livsfarligt. När Liv var barn dog hennes pappa, och i romanen tecknas en mycket tydlig koppling mellan barndomen och den vuxna Livs mående.

Laddar…