Jaget och fåglarnaWiggh förundrar med överhettat vackert språk

Vad innebär det att vara männi­ska? Det var en av de frågor som Maj-Britt Wiggh vände och vred på i sin förra roman, ”Nattens biologi” från 2003. Med Jaget och fåglarna ger hon sig åter i kast med ämnet, och bjuder än en gång upp till en virvlande dans genom världen, själen och språket. Maj-Britt Wiggh är en av dessa sällsynta författare som varken går att jämföra med någon annan eller passa in i någon av tidens trender – hon är helt och hållet sin egen.

I den nya romanen nedmonterar och blandar Wiggh en rad olika genrer: självbiografi, forskningsrapport, äventyrsberättelse, utvecklingsroman, filosofisk studie. Och fram växer en märklig och bitvis frustrerande historia om en kvinnas sökande efter – eller kanske flykt från – det egna jaget.