Recension
Nya Star Trek - inte helt olikt Bond
Mitt eget första möte med ”Star trek” var under en USA-resa 1969. Jag var måttligt imponerad och föredrog de fräsigare japanska varianterna eller just bortgångne Ray Harryhausen (fast att det var han visste jag inte då) och höll dessutom på att gå igång på James Bond. När serien till slut dök upp på svensk tv 1977 hade tåget gått. Nimoy och Shatner var roligare på LP-skiva eller i ”Saturday night live” (eller Patrick Stewart i ”Extras”). På allvar tog jag först ett litet mästerverk från 1999 kallat ”Galaxy quest”. Om det nu räknas.
Räknas gör i alla fall i högsta grad JJ Abrams uppdatering från 2009. Sida vid sida njöt gamla och nya fans av ett färgsprakande actionspektakel, en lika klassisk som nyskapande blandning av tradition med nytänkande. Manus, rollbesättning, personligheter, tempo, visuell prakt, det mesta klaffade i detta skolexempel på hejdlöst raffel. Och nu kommer mera av precis samma vara, var så säker.