Recension
Bedårande vacker gudalik dödsångest
Den murbyggande kinesiske kejsaren Shih Huangdis despoti har en chockerande aktualitet i dag. Vadstena-Akademiens opera om kejsaren är visuellt anslående, med en musik som ibland påminner om Britten på förföriskt humör.
”Det var Chih Huang Ti, kung av Tsin, som lät bygga den kinesiska muren och bränna alla böcker i Kina”. Evert Taubes mer än 50 år gamla raplåt börjar genast ticka i bakhuvudet när jag läser om kejsaren (Shih Huangdi, kung av Qin, stavar vi numera) som på 200-talet f Kr var fast bestämd att Kinas historia skulle börja med honom. Nog finns i detta extrema fall av storhetsvansinne gott om material till ett musikdramatiskt verk. Murar som stänger både ute och inne, idén att bränna och förstöra historien – mycket av det Shih Huangdi gjorde har ju en chockerande aktualitet i dag. Men det är inte den fanatiska despotins handlingar som står i centrum i Moto Osadas och Kerstin Perskis nya opera ”Son of heaven”, utan kejsarens personliga, högst mänskliga dödsångest.
Kejsartiteln ”Himlens son” antyder förstås att han är gudalik. Odödlig är han dock inte, även om han gör allt han kan för att bli det. Men mot döden hjälper varken kvarts i huggormsgift eller pärlemor i svavelsås. Till slut ligger kejsaren där som den döende dandyn, omgiven av ett dekorativt hov sörjande människor.
Döden är påtagligt närvarande under hela operan, som både börjar och slutar med sex vita kistor. Kistlocken lyfts inifrån ett efter ett, en raffinerad entré för ”de odödliga”. Dessa kvinnoroller är både kommenterande och deltagande, individuella och kollektiva, med repliker som då och då samlar sig till ljudande ackord: något liknar de Wagners valkyrior fast de inte är åtta utan sex.