Dysterkvist blir muntergök
Härom veckan läste jag en intervju med Kents Jocke Berg där han slog fast att ”om man inte förutsätter att allt i våra låtar är menat på dödligt allvar så finns det humor i dem”. Plötsligt var det som en ny värld hade öppnat sig; en värld där man inte längre fnissar åt – utan med - Kents texter och där man dessutom kan göra det utan att bli skändad av fans som tar gruppen på största allvar.
Att det band som varit symbol för svensk stadium-smärta nu har kommit ut ur garderoben som roliga passar perfekt in i samtiden. Den förut så allvarliga popvärlden har gått och blivit humoristisk och artister som tidigare omfamnat känslor av självömkande melankoli befinner sig nu närmare skratt än gråt.