Lionel Asbo inte lik någon annan bok

Den svenska debatten om klasshat har kanske varit underhållande, men samtidigt litet enkelspårig. Hela diskussionen bygger på föreställningen om ett enda hat i en enda riktning: från underklassen och uppåt. Anhängarna av klasshat menar att det bara är naturligt att hata det de kallar ”makten”, det vill säga: de där människorna som tjänar för mycket och bidrar för litet till gynnsammare villkor för kulturarbetare. Ingen tycks räkna med förekomsten av ett hat i andra riktningen: uppifrån, riktat mot letargiska slashasar som konsumerar snabba kolhydrater och enklare underhållning för pengar som någon annan har arbetat ihop.

Finns det ett sådant hat? Kan man och får man ens tänka i de banorna? Ja och ja, tydligen och nej, verkligen inte! Så menar åtminstone de belackare som har uttryckt sitt missnöje med Martin Amis senaste roman, kallad ”Lionel Asbo” efter en av de båda huvudpersonerna i berättelsen och försedd med en undertitel som klargör att det mellan bokens pärmar talas om tillståndet i nationen, troligen kritiskt.