De utvisningsbaras egna ord om Sverige

I vintras blev jag fast på ett tåg utanför Åkarp ett par timmar på natten och kom då i samspråk med en ung man som skulle ta studenten i början av juni. Han räknade med höga betyg och skulle studera vidare på Lunds universitet till något slags ingenjör. Nio år gammal hade han kommit till Sverige med sin familj, som sökt asyl men fått avslag i en utdragen process. I stället för att lämna landet levde de som gömda flyktingar tills den allmänna flyktingamnestin år 2005 gav dem uppehållstillstånd.

Inte sedan Cornett Carl i Fredrika Bremers ”Familjen H***” från 1830 har jag träffat på någon som är så förtjust i allt svenskt som denne unge man. Visst, sa han, i deras fall hade det skett ett misstag när familjen fick avslag men ingen skugga föll över den lojalitet han tycktes känna mot Sverige.