Bråkar för lite för att bli ihågkommen

I åtta år har hon styrt den svenska kulturen. Om Alliansen förlorar valet kliver hon av politiken. Trots Lena Adelsohn Liljeroths reformiver är risken stor att hon blir ihågkommen som den som inte gjorde någonting alls. SvD har följt en kulturminister som inte vill bråka.

Erica Treijs
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Det snöar ymnigt trots att det är mitten av mars. Människor huttrar i det som meteorologerna beskrivit som en ishavsvind som svept in över hela landet. Tunna vårjackor fladdrar och muskler spänns i ett försök att stå emot kylan. Vinden dansar mellan husen på Drottninggatan. I kulturdepartementets entré lyser en konstinstallation upp den annars gråvita sörja som kallas vår. Det är ett välknådat videoverk signerat Nathalie Djurberg som ljudlöst loopar i hörnet. Besökarna borstar bort snö från kläderna och försöker rädda det som finns kvar av dagens frisyr. Ingen bryr sig om att titta på skärmen där ett mänskligt skelett tillsammans med en färggrann fågel utför ett slags mardrömslik katt- och råttalek. Hörlurarna dinglar fritt. Oanvända. Vakten är inte road, inte heller receptionisten som resolut vänder ryggen mot tv-skärmen där den nakna knöggliga människokroppen nu förs iväg av den flaxande fågeln.

– Det tog bara sju och ett halvt år att få hit ett verk, säger kulturministern sarkastiskt medan hon knaprar på ett äpple.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons