Bilderbokens hemligheterStimulerande läsning om barns bildvärld

Litteraturvetaren Ulla Rhedin har sedan länge ägnat sig åt bilderboken som forskare, som kritiker i Dagens Nyheter och som föreläsare såväl i Sverige som i andra nordiska länder. Hennes doktorsavhandling från 1992 ”Bilderboken - på väg mot en teori” var ett av de första svenska arbetena med syfte att teoretiskt undersöka bilderboken som speciell konstform.
Sedan dess har Rhedin i en mängd artiklar skrivit om framförallt Lennart Hellsings bilderböcker och de många konstnärer som illustrerat hans verser. Dessutom har hon behandlat de senaste decenniernas moderna svenska bilderböcker av till exempel Anna Höglund, Anna Clara Tidholm, Pija Lindenbaum, Barbro Lindgren och Eva Eriksson. De är alla representanter för det som Rhedin benämner den svenska småbarnsbilderbokens guldåldersperiod. Deras poetiskt absurda skildringar har radikalt brutit med den pedagogiska inriktning som tidigare präglat genren.

I Bilderbokens hemligheter ingår både äldre uppsatser och nyskrivna artiklar, som lyfter fram den moderna bilderbokens komplexitet. Bilderboken, som traditionellt har ansetts och alltjämt anses vara främst de små barnens litteratur, har mycket att ge även vuxna läsare. Det är en av de huvudteser som Rhedin för fram. Vidare framhåller hon att den moderna bilderboken bör ses som skönlitteratur. Den är inte längre enbart verklighetsbeskrivande utan har utvecklats i symbolisk, psykologisk och filosofisk riktning.
Denna förändring sätts i relation till den nya syn på barndomen som växt fram under de senaste decennierna, då även de mörka sidorna i barnets tillvaro belysts. Rhedin menar att bilderboken vore värd att få en större plats i skolarbetet, inte bara i förskolan utan även på högre stadier. För alla de barn och ungdomar som i dag är betydligt mer vana vid visuella medier än vid textmedier borde bilderboken vara ett högst attraktivt studieobjekt.