Svarta S:t Barthélemy. Människoöden i en svensk koloni 1785–1847Här importerade svenskarna slavar

Hamnmotiv från Gustavia på S:t Barthelemy. J W Laurin 1874.
Hamnmotiv från Gustavia på S:t Barthelemy. J W Laurin 1874. Foto: Sjöhistoriska museet

Historikern Fredrik Thomasson fokuserar i sin bok på slavarnas öden under svensk regim på ön S:t Barthélemy. Dick Harrison läser en berättelse som avslöjar vad vi människor är kapabla att åstadkomma i våra allra värsta stunder.

Uppdaterad
Publicerad
Barn och vuxna uppställda vid ett bostadshus i Gustavia på S:t Barthélemy.

Barn och vuxna uppställda vid ett bostadshus i Gustavia på S:t Barthélemy.

Foto: Carl Constantin
Fredrik Thomasson är historiker vid Uppsala universitet.

Fredrik Thomasson är historiker vid Uppsala universitet.

Foto: Lasse Thomasson
Annons

År 1784 införskaffade Gustav III ön Saint-Barthélemy, Sveriges första och enda besittning i Västindien. Säljaren var Frankrike, där man tröttnat på den ofruktbara ön. När skeppet Enighet anlände 1785 hade Saint-Barthélemy endast 739 invånare, 458 vita och 281 slavar. Men sedan hände allt fort. Kungen och hans kompanjoner, som 1786 instiftade ett aktiebolag, insåg att ön inte skulle ha något att ge jordbruksmässigt men att den kunde bli en utmärkt handelsbas, framför allt om man inriktade sig på att importera slavar för vidareförsäljning.

Detta blev början på en växlingsrik svensk kolonihistoria. Som mest blomstrade Saint-Barthélemys ekonomi i början av 1800-talet, när krigstiderna gjorde ön till en profitabel handelsutpost. Efter Napoleons fall 1815 minskade lönsamheten successivt, men slaveriet förblev kolonins sociala och ekonomiska livsnerv ända till 1847, och det vidmakthölls med brutala metoder. Typiska straff för den slav som begick ett fel var piskrapp, bärande av halsjärn, brännmärkning och avrättning. Efter klockan nio på kvällen rådde totalförbud för ofria att vistas utomhus, och de fick nästan aldrig vistas i grupp. Även om fria svarta, det vill säga inte slavar, önskade samlas för bröllop, fest eller dans måste de ansöka om tillstånd.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons