Social orättvisa göder hypermaskulinitet
Utsatta och marginaliserade män kan försöka kompensera sin låga status med hypermaskulinitet. Social rättvisa är därför ett recept mot de mekanismer som bidrar till övergrepp på kvinnor, skriver Marcus Priftis.
Hur ska vi förstå händelser som de i Köln, Kalmar och Kungsträdgården? Att den minsta gemensamma nämnaren är manliga förövare är uppenbart. Lika självklart är det att fenomenet sexuellt ofredande i grupp inte är främmande för Sverige – det visar tusentals vittnesmål från utsatta kvinnor, en etablerad teoribildning och en uppsjö fältstudier. Den som påstår något annat är alltså antingen okunnig eller har en avsikt att förvilla.
Men vilka är mekanismerna bakom att män beter sig på det här sättet? De amerikanska psykologerna Matthew Oransky och Celia B Fisher har identifierat några normer i de miljöer där unga män vistas, som kan utgöra en risk för att utveckla ett kränkande eller våldsamt beteende. Dessa är: ett krav på att ständigt visa sig tuff, en acceptans för ilska men inte för andra känslor, ett förakt för femininitet, en lojalitet till grabbgänget och ett krav på att tåla tuff jargong. Skrämmande nog är de normer som vi känner igen från vår närmaste fotbolls- eller ishockeyklubb, eller för den delen från skolgården.