Jan Håfström: ”Konsten är ett sätt att sörja”
Jan Håfström om att bearbeta sin barndom, det nya, känslosamma modesamarbetet och lyckan att få vakna.
Klockan är tio på morgonen och Jan Håfström öppnar iklädd en vit overall. Som en pilot som strandat i ett drömlandskap visar han vägen förbi målningar och skulpturer, safarihattar och uppstoppade fåglar, sönderkramade färgtuber och torkade penslar, fram till ett innersta rum där han slår sig ner på en pinnstol, korsar armarna och kastar sig in ett resonemang om vad framgång egentligen är.
– Framgång för mig handlar om att försöka må bra, säger han. Att hålla ihop mig själv. Jag vore inte konstnär om jag inte hade ett skäl att vara det, nämligen att göra målningar som ett sätt att läka mig själv. Utan någon sorts traumatisk erfarenhet tror jag inte man blir konstnär. Det är därför som jag tror att mina barnteckningar betyder så mycket för mig, där kan jag se hur jag mådde som barn, det är mycket våld och hemska scener, allting började där.